För ungefär tio år sedan upptäckte jag att kommunikation är min superkraft. Jag hade nog aldrig egentligen funderat på det tidigare, min linje hade ju varit klar sen jag skulle välja gymnasium – bli civilingenjör och jobba med teknik, antagligen inom datateknik eller liknande. När jag upptäckte att det där med programmering inte var min grej var jag dock tvungen att fundera om och hittade först civilingenjörsprogrammet i medieteknik på KTH. Två år senare hamnade jag som kommunikationsansvarig för studentkåren på heltid i ett år och då gick det upp för mig – det jag faktiskt är bra på, brinner för och tycker är sjukt roligt är kommunikation.
Grunderna och praktiskt kommunikationsarbete
Studentkåren blev mitt första riktiga uppdrag som kommunikatör. Med mina normala höga ambitionsnivåer gjorde jag vad jag kunde för att utveckla kommunikationen, inte bara sitta som tjänsteman och förvalta vad som fanns. Eftersom vi under året skulle rekrytera en fast anställd informatör fick vissa saker vänta tills hon fanns på plats, men alla mina tankar och idéer lämnades över till henne. Jag var också med i hela rekryteringsprocessen och har således, som en bonus, erfarenhet av att anställa människor.
I det här uppdraget lade jag grunden för allt det praktiska kommunikationsarbete, med att ta fram informationsmaterial, göra layouter, fotografera och rent allmänt sköta såväl internkommunikation som extern dito. På alla praktiska sätt var detta ett års heltidsjobb som informatör, även om det formellt var ett arvoderat förtroendeuppdrag.
Från detta gick jag vidare till att plugga tre terminer medie- och kommunikationsvetenskap på JMK, Stockholms Universitet. Parallellt med det var jag två år ideellt i Kårspexets PR-grupp och jobbade med kommunikation, PR och att göra layout till programblad och biljetter.
Utveckling och strategiskt ansvar
Efter början inom studentkåren fick jag blodad tand och gick vidare till nya uppdrag, främst inom den ideella sektorn. Inom studentkårssfären blev jag invald i styrelsen för kårens bokhandel, ett företag som då omsatte omkring 12 miljoner om året. I styrelsen var jag ansvarig för marknadsföringsgruppen och i praktiken den som gjorde majoriteten av såväl det praktiska som strategiska marknadsföringsarbetet för bokhandeln.
Det första uppdraget utanför studentkåren var att jobba som skribent för Stockholm Prides webbgrupp. Det uppdraget gjorde redan året efter att jag blev rekryterad som pressekreterare med ansvar för paraden, ett uppdrag jag innehade två år, inklusive över Europride 2008. 2012 var jag tillbaka som pressekreterare för Stockholm Pride, den här gången med ett större ansvarsområde, inklusive kommunikationen kring de politiska aktiviteterna på Pride House och kriskommunikationsarbete.
Längs vägen har jag hunnit med uppdrag som kommunikations- och pressansvarig i Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm och HBT-Liberaler. Dessutom har jag startat upp en liberal debattsajt vid namn Frihetssmedjan, där jag är chefredaktör, kommunikationsansvarig och skribent. Nu har jag precis tillträtt som förbundsordförande för Förenade Humanister, där jag dessutom är kommunikationsansvarig, samt blivit vald till styrelsen för RFSU Stockholm och även där blivit ansvarig för kommunikationsarbetet. Att arbeta med kommunikation har blivit en röd tråd och jag har fått allt mer strategiskt ansvar för kommunikationsarbetet i takt med att jag visat att jag har en fallenhet för det. Det är ingen överdrift att säga att det är uppenbart för alla jag arbetar med att jag kan kommunikation och att jag vet vad jag pratar om.
Sociala medier
Något som först överraskade mig, men vid närmare eftertanke är ganska självklart, är att jag har en naturlig, intuitiv förståelse för sociala medier. Överraskande, eftersom det inte är något jag studerat eller aktivt satt mig in i innan jag började använda dem. Självklart, eftersom sociala medier handlar just om att vara social, att nätverka och att förlänga sin egen sociala personlighet till en digital kanal.
Den som vill vara framgångsrik i sociala medier ska inte behandla den som en udda, nymodig kanal. Istället ska sociala medier få vara just sociala. Det handlar inte om total kontroll, det handlar inte om att vara stel och korrekt. Sociala medier är samtal. Twitter är världens största och aldrig upphörande coctailparty, där alla är inbjudna.
Eftersom jag är en väldigt social, opretentiös och glad person, blev det naturligt för mig att agera genom sociala medier. Med den erfarenhet jag skaffat mig och de kunskaper jag inhämtat från andra källor har jag nu utvecklats till att vara en expert på såväl strategisk som praktisk kommunikation i sociala medier och jag har hållit i flera utbildningar om hur detta arbete ska gå till, framför allt för politiska ungdomsförbund och opinionsbildande organisationer, men även för en kommersiell aktör.
Men arbetslivserfarenheten då?
Mycket av min erfarenhet är inhämtad från den ideella sektorn, om än mot betalning i vissa fall, framför allt inom ramen för studentkårslivet. Jag har dock haft anställning som teknisk informatör på KTH Näringslivssamverkan, mitt första riktiga jobb efter att jag slutade betrakta mig själv som student. Tyvärr var tjänsten helt ny när jag tillträdde och det visade sig under tiden jag arbetade där att det rådde en dålig matchning mellan min kompetens och tjänstens fokus – enkelt uttryckt var jag överkvalificerad för det som tjänsten utvecklades till – och därför slutade jag där.
Efter det jobbet ägnade jag mig åt att bygga upp olika ideella projekt, speciellt inom sociala medier, innan jag började vikariera på Centerpartiet som ansvarig för partiets sociala medier, medan den ordinarie personen var föräldraledig. Under den tiden byggde jag upp mycket av det som syns i dessa kanaler idag, exempelvis infografiken som partiet använder sig av regelbundet. Det är efter detta uppdrag jag söker nya utmaningar.
Redan innan har jag inom ramen för arbetslivet fått olika kommunikationsuppdrag. Under min tid som borgarrådsassistent fick jag utveckla sociala mediekanaler, utbilda andra tjänstemän och agera rådgivare inför eventuella satsningar i sociala medier. Under min tid på Swedbank fick jag utveckla avdelningens internkommunikation och informationsstrukturerna på våra servrar. Saker som inte syns i en CV-rubrik men som är nog så viktiga. Återigen har mina kunskaper och min kompetens varit uppenbar och mina arbetsgivare har dragit nytta av dessa.
Från ax till limpa
Genom åren har jag skaffat mig många olika kompetenser på kommunikationsområdet. Jag är van att arbeta praktiskt såväl som strategiskt. Många gånger har jag varit ensam eller så gott som ensam i kommunikationsarbetet, vilket gör mig till en enmans-kommunikationsavdelning. Jag kan göra snart sagt allt i processen, från ax till limpa. Speciellt kunnig är jag givetvis på att sälja idéer, budskap och att opinionsbilda, då detta har varit mitt fokus. Jag har också vana av att ha kontakt med medier, skriva pressmeddelanden och debattartiklar och att själv bli intervjuad; hittills har jag exempelvis medverkat i Studio Ett vid två tillfällen.
Sammanfattningsvis vill jag hävda att jag är ett riktigt kap för vilken informationsavdelning som helst, speciellt om dess uppdrag är att påverka opinionen och sälja idéer.